I dag torsdag gick vårt sista seminiarium under Almedalsveckan av stapeln. Glädjade nog var även intresset för att lära sig mer om en hälsodagbok på nätet stort, så stort att extra stolar fick ordnas till vår seminarielokal.

Microsoft Sveriges nationella teknikchef Daniel Akenine inledde med att berätta vad som händer med informationen i vårt samhälle och hur patientinformation gått från att självklart ägas av vårdgivaren till att vilja ägas av patienten själv.

HealthVault är en lösning som låter patienten själv styra över sin vårdinformation och välja vem som man vill dela den med. Gamla pyramider vänds alltså.

Anders Olausson från Europeans Patient Forum pratade om att e-hälsa i grund och botten är väldigt viktig för patienten men att det krävs ”healh literacy” för att medborgarna ska kunna ta del och utnyttja e-hälsolösningar annars riskerar det att utvecklas en digital klyfta i samhället.

Den efterkommande diskussionen blev väldigt spännande kring hur hälsoinformation ska delas, hanteras och lagras och hur just den typen av information är särskilt viktig att hålla säker. Dessutom är det precis lika viktigt att kunna ändra beslutet att dela vårdinformation – patienten måste ha makten att ångra.

Länktips: Patient like me.

För fem år sedan så lanserade Microsoft sitt program ”IP Ventures” med målsättningen att öppna interna innovationer inom Microsoft för nystartade företag. Microsoft investerar varje år c:a 70 miljarder kr i forskning och utveckling. En del av denna forskning hamnar i våra egna produkter men en del teknologi som skapas kanske inte passar hos Microsoft utan kan bättre användas av företag med nya affärsidéer. Ett antal nya företag som Sabi, PlanetEye och Zumobi har sitt ursprung ifrån vårt ”IP Ventures” program och förra veckan så publicerade Harvard Business School en undersökning av 5 år med programmet.

Denna finns nu tillgänglig ifrån Harvard Business Publishing för intresserade här ($7).  

Förra veckan presenterade Allians för Sverige en rapport om entreprenörskap och hållbar tillväxt med rubriken ”Ett näringslivsklimat av världsklass”. I rapporten skriver bland annat arbetsgruppen att den tidigare bredbandsstrategin ” behöver kompletteras med en sammanhållen nationell IT-agenda.” Det låter som ett bra initiativ och något som EU har uppmanat till genom sin ”Digital Agenda for Europe”, något som min kollega Anders Johansson skriver om här.

Det som dock slår en vid genomläsning av rapporten är att det inte någonstans finns en skrivning om en strategi kring Molnet och de stora tillväxtmöjligheter som etablering av datorcenters i Sverige kan medföra. Tillväxten på molntjänster beräknas vara 69% fram till 2012 enligt Radar Groups svenska analyser.

Därtill bör nämnas den potential som Molnet medför för entreprenörer att snabbt utveckla nya tjänster som på kort tid och till väldigt låg kostnad kan göras tillgängliga för en kundkrets som inte begränsas till vare sig Sverige eller Europa. Möjligheten för enskilda företagare att med en bra idé nå framgång ökar alltså ytterligare.

För ytterligare siffror läs gärna den artikel i Dagens Industri som jag var medförfattare på i förra veckan.

Vad är anledningen till att rapportförfattarna i en text som handlar om såväl framtida tillväxt som framtida IT-strategi inte ens nämner Molnet och dess stora potential? Hur gick egentligen resonemangen i arbetsgruppen?

Det vore spännande och intressant om Jöran Hägglund (c), Thomas Tobé (m), Karin Pilsäter (fp) och Mikael Oscarsson (kd) tog chansen och rätade ut våra frågetecken. Vi lovar att länka in svaren på vår blogg.

Går IT inom sjukvården på autopilot sen 90-talet?

Förra veckan så höll jag en presentation på Vitalis med titeln ”Nya IT trender raserar gamla affärsmodeller - är vi på autopilot från -90 talet?” Sjukvården har under många år arbetat strategiskt med att förändra modellen för hur applikationer skall levereras - från en arkitektur med ett ganska tunt infrastrukturberoende till en arkitektur med betydligt mer funktionalitet i infrastrukturen.  Det är en positiv utveckling i grunden men det har samtidigt påverkat ekosystemet mellan leverantörer och beställare på ett sätt som man inte alltid är medveten om och inte heller alltid utnyttjar på ett bra sätt. Teknik ifrån 2010 med affärsmodeller ifrån 2000 skapar friktion.

Modell A: År 2000 – En grund infrastruktur gör att leverantörer bygger in egen infrastruktur:

Modell B: År 2010 – En alltmer avancerad infrastruktur ställer stora krav på att den också är globalt ”attraktiv”:

Jag skall inte fördjupa mig i alla delar runt ekosystemet här, men två intressanta effekter kan man reflektera över.

1. Innovationer i en arkitektur enligt modell A blir förbehållna leverantörer av enskilda system medan innovationer i modell B blir allt enklare att skapa själv eller av partners (p.g.a. mindre beroenden)

2. Infrastruktur enligt modell B som är för unik, landberoende eller regionberoende gör det svårare för leverantörer att få global spridning på sina lösningar och motverkar snarare än stimulerar innovationer på plattformen. Sverige blir rimligen ointressant för globala leverantörer eller svenska leverantörer med internationella ambitioner om man är för unik.

Det finns en enkel grundregel kring infrastruktursatsningar man bör reflektera över vid varje beslut:

”- Kan du inte köpa färdig infrastruktur så är det antagligen inte infrastruktur”

Jag tror att alla kan hålla med om att den digitala världen ger allt fler tillgång till material och kultur utan att behöva besöka föremålen i verkligheten. Ofta anser man nog dock att den digitala varianten är ett substitut för det verkliga föremålet, åtminstone känslo- och upplevelsemässigt. Och det ligger en del i detta, att stå framför Mona Lisa kan inte ersättas av att titta på henne ifrån en datorskärm. Eller?

En god vän till mig, Ronnie Saurenmann ifrån Microsoft Schweiz, har gjort en fantastisk insats i att faktiskt ta upplevelsen av föremål ett steg ytterligare i realism och i flera avseende uppleva föremålen på ett starkare sätt än vad du skulle kunna göra på ett museum.

Vill du uppleva samma sak? Stäng av din epost. Stäng ner dina andra öppna program. Ta ett djupt andetag och klicka här.

Den 25 mars arrangerade Microsoft Sverige under EU Sustainable Energy Week ett seminarium i Bryssel om hur IT kan bidra till att minska mängden koldioxidutsläpp i atmosfären. Bland annat deltog miljökommissionär Connie Hedergaards stabschef Peter Vis, Dennis Pamlin från Världsnaturfonden och Microsofts Chief Environmental Strategist Rob Bernard.

Under seminariet drogs en hel del intressanta slutsatser, som till exempel att om 20 procent av affärsresandet i EU ersattes av så kallad Unified Communications så skulle det kunna bidra till att varje år spara cirka 25 miljoner ton koldioxid. Dessutom visades en hel del väldigt spännade projekt kring klimatet som på ett intressant sätt utnyttjar de möjligheter som tekniken ger.

Låt mig tipsa om några bra länkar:

Eye on Earth är en site som Europeiska Miljöbyrån (EEA) och Microsoft ligger bakom. Tanken är att samla statistiska uppgifter om miljö och klimat genom att EU-medborgare skickar in sina egna observationer.

Bend the Trend är en site som samlar och visar grafiskt visar enskilda personers åtgärder för att spara på miljön.

På den danska siten Map My Climate kan du mäta och följa hur ditt leverne påverkar klimatet.

Sist men inte minst är ideen bakom Green Wave Reality väldigt spännande. Genom deras IT-lösningen bidrar den till att sänka energiförbrukningen i ditt hem.

Har du tips om fler bra siter som visar spännande koncept och lösningar kring klimatet?

Kan du få ökad säkerhet utan att offra integritet?

Gammal visdom säger dig att om du vill ha en ökad säkerhet så måste du vara beredd offra en del av din integritet. Har du provat att gå på ett flygplan det sista årtiondet så förstår du vad jag menar. Vad skulle hända om du skulle kunna bryta detta mönster? Tänk om du skulle kunna få både integritet och säkerhet samtidigt?

2004 introducerade forskaren Stefan Brands en process kallad U-prove för att adressera denna utmaning och 2008 köpte Microsoft upp denna teknologi. Stefan och hans medarbetare har sedan dess arbetat för att integrera idéerna i Microsofts teknologier och idag kan vi börja se resultatet av deras arbete.

Ett ”Need-to-Know” Internet

Tankarna kring att i varje situation veta precis så mycket som krävs för att utföra en uppgift men inte mer kommer ifrån militärt tänkande där risken för läckande information kan innebära att faran ökar för en operation. Samma principer gäller även på Internet där du sprider (ofta omedvetet) mängder med information om dig själv i sammanhang där de fastnar och senare kan utnyttjas i andra syften. Utmaningen är att i varje sådant sammanhang ge exakt så mycket information om dig själv som du behöver ge för att lösa en uppgift men inte en digital bit mer. Kanske även förbli anonym i scenarier där interaktionen inte kräver din unika identitet utan snarare någon annan egenskap hos dig som du vill bevisa (t.ex. ålder).

U-prove

U-prove är en teknologi för att kunna skapa sådana fungerande scenarier och säkerställa att man inte röjer mer information än nödvändigt. Jag har följt U-prove teknologin i flera år och det är roligt att nu kunna annonsera ut att vi nu öppnar upp allt intellektuellt kapital som är associerat till U-prove och släpper det under Microsoft Open Specifikation Promise . Vi släpper samtidigt två stycken bibliotek som öppen källkod under båda Java och C# så att utvecklare kan börja använda denna teknologi på riktigt.

Framtidens Internet blev just lite bättre.

Se en video som beskriver hur man kan låna böcker på bibliotek och hur studenter kan ge feedback på lärare utan att behöva röja sin identitet och undvika spårbarhet (dubbelklicka för att öppna i helskärm).

IDG skriver här

Precis som tekniken underlättat för illasinnade personer att sprida kränkande bilder på barn är tekniken en viktig del av arbetet med att bekämpa dessa.

Utmaningen med att utveckla teknik för att identifiera bilder är att de traditionella metoderna för bildidentifiering är lätta att kringgå. Varje gång du förstorar, förminskar, klipper eller ändrar färg och kontrast så förändrar du bildens unika ID vilket gör det svårt att identifiera den. Teknik som utvecklats av Microsoft Research och som kallas för FotoDNA gör det möjligt att identifiera bilder även efter sådana förändringar. Tekniken bygger på att man delar upp bilden i ett antal sektorer och i varje cell skapas sedan ett histogram över ljusintensitet.

Det går inte att återskapa en bild ifrån ett FotoDNA men det kan användas för att snabbt identifiera samma bilder ifrån en stor mängd.  Förhoppningsvis så kan denna typ av teknik fungera som hjälp för de organisationer som arbetar med att bekämpa barnpornografi på nätet. Tekniken är nu skänkt till National Center for Missing and Exploited Children (NCMEC) och som kommer arbeta för att sprida denna.

I de två videoklippen beskrivs projektet närmare:

”Kundinformation, affärstransaktioner, spårningar, övervakning, beteenderegistrering, uppföljning, kommunikation, film, musik, e-böcker, innehåll skapat av individer, offentligt information, demografisk information, rapporter, marknadsstatistik, nyheter, analyser… Varje dag skapas 15 petabyte data, vilket är åtta gånger informationen på papper i alla amerikanska bibliotek”.  Detta är inledningen på Sveriges IT- arkitekters informationskonferens 2010.

Kan vi konsumera mer information? Vill vi?

Svaret är naturligtvis ja, det finns stora mängder med information i skyddade hamnar utanför Internets hav av information som väntar på att förädlas och användas i innovativa syften. Information som ägs av oss alla och som finns oåtkomligt i olika myndigheters databaser.

Filosofin kring ”öppen data” och synen på att all information ska publiceras är på sätt och vis en gammal idé som bygger på viljan kring ett transparent samhälle.  År 2010 bör dock frågan kring öppen information hanteras med en genomtänkt strategi då information kan utnyttjas av entreprenörer för allas bästa men också missbrukas när den samkörs med annan information. Differentiell integritet är ett ämne som adresserar detta och som jag kommer återkomma djupare till i en annan bloggpost. Utöver integritetsaspekten finns också fog för att fundera på om fullkomlig transparens med information kan ge oönskade effekter som är större än fördelarna. Något som bl.a. professor Lawrence Lessig har gått djupare in på.

Om vi för ett tag lämnar data som innehåller personlig information så finns det parallellt värdefull data som rimligen är lättare att publicera och svårare att missbruka - statistisk, meterologisk eller forskningsinformation. Information som är anonym men som ändå har ett värde i ett digitalt ekosystem som kan förädla och leverera information till rätt person.

Låt oss titta på ett sådant ekosystem ifrån två olika perspektiv; konsument respektive producent.

Konsument

Ifrån en konsuments perspektiv är det intressant att diskutera hur väl förädlad information bör vara ifrån producenten. Man kan använda olika nivåer av förädlad information för olika syften och den bör därför även finnas att tillgå i olika former. Analyserad, pivoterad och aggregerad information kan i många fall vara enklare att använda men den ger inte samma typ av flexibilitet som rådata kan erbjuda. En balansakt blir naturligtvis att bedöma var gränsen går när en producent börjar påverka ekosystemet som vill använda informationen för att leverera tjänster om producenten börjar konkurrera i ekosystemet istället för att leverera. Någon som te.x. Stockholms handelskammare ofta tar upp.

Producent

Ifrån producentperspektivet är det viktigt att man tar uppgiften på stort allvar. När man kopplar in en datakälla i ekosystemet måste den uppfylla ett antal krav för att kunna användas effektivt. Den måste publiceras i öppna format, där XML rimligen bör vara standard. Den borde märkas upp med någon typ av semantisk teknik för att underlätta automatisering men den måste levereras med någon typ av SLA (Service Level Agreement) som visar under vilka förutsättningar informationen finns tillgänglig. Man riskerar annars att skapa svåröverskådliga kedjeeffekter i ekosystemet om en viktig informationskälla plötsligt sluta fungerar eller inte klarar belastningen om den blir populär.

Hur kan olika aktörer samarbeta för att Sverige ska ta ledningen kring detta?

Ett intressant nytt exempel på hur ett samarbete mellan en plattformsleverantör och en dataleverantör ser ut är projekt DALLAS. Konceptet är enkelt, informationsleverantören står för den strukturerade informationskällan och Windows Azure levererar 99,9 % tillgänglighet och ”oändlig” prestanda för att kunna hantera olika och nya scenarios. I DALLAS-plattformen finns även möjligheter att blanda gratis information med information man vill ta betalt för vilket skapar ännu större möjligheter att bygga nya applikationer ovanpå.

I videoklippen kan du se Microsofts chefsarkitekt Ray Ozzie tillsammans med USA’s CIO Vivek Kundra presentera möjligheterna: