Jag har i flera tidigare inlägg skrivit om den digitala klyftan i Sverige. Delvis med utgångspunkt i att Sveriges framtida konkurrenskraft riskerar sjunka om den inte klyftan minskar, delvis med utgångpunkt i att näringslivet har en viktig roll i att bidra och uppmärksamma problematiken.

I ett intressant blogginlägg på Skolverkets blogg Omvärldsbloggen skriver Stefan Pålsson om en kommande rapport från OECD under namnet ”Are the New Millennium Learners Making the Grade?”. Läs rapporten här. Tesen är att den digitala klyftan bland barn och unga har förändrats och egentligen är mer komplicerad än vad vi tror.

Stefan skriver träffsäkert med utgångspunkt i rapporten om den rådande uppfattningen att det skulle räcka med att eleverna har kunskap om hur datorer för att nya möjligheter i lärandet ska utnyttjas fullt ut. Istället konstateras i rapporten att sambandet inte alls är så enkelt. När i princip alla elever har grundläggande förmåga att hantera en dator är det istället viktigt att fokusera på att omsätta kunskapen för att eleverna verkligen ska kunna tillgodogöra sig teknikutvecklingen fullt ut och höja nivån i lärandet. Häri ligger den nya digitala klyftan, att utveckla ”21st Century Skills”.

“En viktig åtgärd är att öka medvetenheten bland pedagoger, föräldrar och beslutsfattare om betydelsen av att it-användningen integreras i skolans undervisning. Rapporten pekar också på vikten av att närmare definiera vad dessa ”21st Century Skills” egentligen är och hur undervisningen ska se ut för att eleverna ska utveckla dem.”

Ett spännande exempel på hur den nya digitala klyftan kan mötas är Stockholm Stads pilotprojekt med Mattecoacher på nätet. Ett samarbetsprojekt mellan Stockholms stad, KTH, Stockholms Universitet och Microsoft Läs mer i Stockholm Stads egen tidningen “Lärar” här.

Har du fler exempel på samarbetsprojekt som fokuserar på att minska den digitala klyftan?